smile

Jaani.. Har funderat lite idag.
Först säger jag förlåt till Linn, jag kan vara lite jobbig ibland.
Ska försöka sluta med det.

Men jag ska nog försöka göra mycket nu. Klart måste man vila ibland också.
Men varje dag kan ju faktiskt vara ens sista dag, hemskt att säga så, men det är sant.
Varför inte bara helt plötsligt försvinna? av en olycka?
Idag när jag och Linn cyklade och så blev det lite fel (inget ovanligt för mig då), men jag for rakt ut på vägen.
Och tur som F'n att det inte kom en bil, för då hade jag inte suttit här nu tror jah (;
Kanske inte så farligt, men någon gång kommer det hända. Kanske inte med just mig men.
Ajja, iaf, ska ha så kul som möjligt nu.
För en olycka händer så lätt.
Sen är det svårt att få det ogjort.
Vill inte ens tänka på hur lätt det är. För lätt asså.

Kan bara nästan tänka mig samtalet, meddelandet om att en av ens nära och kära varit med om något och kanske inte överlever, jag vet inte om jag skulle klara det.
Det finns säkert många som har fått uppleva det, och jag kommer också få göra det någongång.
Men inte nu.

Jag är så sjukt rädd för det. Att allt bara hade rasat.

Så var rädd om dig själv och utmana inte ödet.